Nu är det ni som får ha tålamod med mig, älskade barn. Förr var det tvärtom. Massor av tålamod över trotsande viljor, spillda glas eller sena utekvällar.
Jag behöver inte uppmärksammas med suckar eller himlande ögon när jag krånglar med mobilen eller tappar tråden. Jag märker det så väl själv. Värst är kanske ord som försvinner mitt i en mening och stoppar upp en enligt mig otroligt intressant utläggning, som bara lite, lite (eller ganska mycket enligt er) påminner om min gamlas far monologer. Ha tålamod så får ni snart veta både varför jag berättar just det här just nu.
Och ja, jag hör dåligt. Det är konstaterat. Jag blev chockad över hörselkurvornas dalande mittparti och tog desperat tag i halmstrået att det skulle hjälpa att rensa öronen. Det hjälpte förstås inte. Ofta tänker jag på vad pappa så ofta sa: ”Varför mumlar alla så?” Mest irriterad var han på dialoger i TV, och nog hade han lite rätt också. Det har blivit okej att mumla och prata snabbt och lågt. Jag har faktiskt mest bekymmer med de yngre på jobbet. Fredagens projektmöte med två representanter från ”Vi unga som mumlar” gjorde mitt hjärta tungt. Jag hängde ju inte med och de skärpte sig inte trots att jag erkände att jag inte hörde allt de sa. Istället riktade de sig mer mot varandra på sin mummeldialekt och jag hamnade hjälplöst efter. Dessutom tyckte jag mig ana en suck när jag inte förstod hur jag kunde få bort projektorns dialogruta som låg i vägen för ett sökfält. Inte bara en suck, de försökte också instruera mig hur jag skulle göra. Jag hade gjort som de sa om jag hade hört vad de sa! Ledsen snart 60-åring fick dra sig tillbaka och slicka sina sår och mumla lite ohörbart på sin kammare.
Vi får inte ge vika för de ungas oförstående och bristande tålamod. De behöver oss mer än någonsin i dessa dagar. Som en motvikt mot allt perfekt som dagligen strömmar mot dem i sociala medier. Mot det höga tempot och vältrimmade kroppar. De måste få chansen att erfara att en god hörsel inte bara har med frekvens och decibel att göra - det handlar om att lyssna och låta orden landa i ett ödmjukt och öppet hjärta med stor livserfarenhet. Missa inte den chansen!
Tålamod. Överseende. Självsnäll. Det behövs från oss själva och vår omgivning. Men också få sörja lite grand över det som inte längre funkar så bra, och få hjälp att lyfta blicken mot möjligheter och vardagliga tacksamheter. Så blir det berömda glaset halvfullt i stället för halvtomt och räcker för både mig och dig.
Comments