Så var jag tillbaks i Uganda och nu tillsammans med Ingela och Johanna – min brorsdotter. Till skillnad mot det israeliska mycket vågade räddningsuppdraget 1976 att frigöra en israelisk gisslan, så landade vi lugnt och stilla på Entebbes Internationella flygplats där Benard och Emmanuel to emot oss.
Vägen till från Entebbe upp till Jinja gick väldigt långsamt och ibland med helt stillastående trafik. Det är vägen till Kenya och därför tungt trafikerad med lastbilstransporter till och från Kenya och då blir det tempo därefter.
Vi har tillbringat våra dagar att besöka dom olika hjälpaktiveteter vi håller igång. Först besökte vi barnsjukhuset Nalufenya där vi fick en ordentlig rundvandring och information av sjuksköterskor och doktorer om sjukhusets olika avdelningar – framför allt avdelningen för undernärda barn. Jag blev väldigt glad och rörd att dom är tacksamma för den hjälp vi kan bidraga med och att dom delade ”starfish-synen” att hjälpa en i taget. Denna gång kunde vi överlämna ett antal solcellsdrivna termometrar och puls- och syremätare. Vi skapade en lista på vad vi kan göra för att hjälpa sjukhuset att hjälpa barn att överleva. Till skillnad mot Sverige kunde vi se att alla patienter hade minst en anhörig, som fick hjälpa till med att mata barnen.
I år delade vi ut madrasser och filtar till 4 familjer, som mer eller mindre legat på jordgolvet. Nu kan dom sova som på moln. Att se den glädjen och tacksamheten så stärks man av att det lilla kan betyda så mycket för någon annan. Och vem vill inte kunde sova på skön madrass?!
15 barn hjälper vi med skolgång och hade möjlighet att får träffa några av dem. Och vi kunde se hur glada och stolta dom var att få kunna gå i skola. Utbildning är viktigt och framförallt att kunna läsa och skriva. Då kan du ta till dig information och en ny värld öppnar upp sig. Vi avslutade med att kalasa på godis och juice.
Vi besökte även ett barnhem för föräldralösa barn.
Vi fick en liten informationsrundvandring med avslutande uppträdande av barnen med sång och dans. Observera vilka personer dom tycker är viktiga att respektera. Och, det är inte Zlatan på fotbollströjan - utan Jesaja 41:10. Efter denna sång – och dansuppvisning bjöd vi på juice och bulle. Det kändes bra att få ha träffat dessa barn och människor.
Några människor har hjälpt med hjälp till självhjälp, bla Jean. Han har jobbat som kock men sadlat om och bakar tårtor och pizzor. Och det gör han med mycket gott resultat. Han har stora planer på att expandera sin verksamhet och även då kunna anställa folk. Och, Brenda. Brenda som säljer barnkläder och är en duktig ”business woman” och har lyckats väl. Henne stöttar vi med att skicka paket med barnkläder.
Sista dagen var på söndagen och då var vi i kyrkan och delade där ut 40 biblar. Dessa mottogs med stor glädje. Vi delade även ut små kors, som Karl-Erik Larsson har gjort. Dom mottogs också med stor glädje och tacksamhet.
Det har varit varma och fina möten med mycket skratt. Att möta alla dessa människor blev starka upplevelser att ta med sig hem. Det kändes att dom hade sett fram emot att få träffa oss och visade sin uppskattning på många sätt. Alla dessa människor kan inte prata engelska – men vi förstod/förstår varandra än då.
Uganda är ett grönt och vackert land med tropiskt klimat. Att sitta och äta frukost kan vara lite annorlunda än hemma med grönskande trädgård och andra fåglar som tittar på, tex en Marabou stork och kungsfiskare. Vår ambition att försöka hjälpa en i taget det fungerar och vi gör skillnad. Vi är tacksamma för pastor Benard, som håller ihop hjälpverksamheten lokalt. Utan honom hade vi inte kunnat åstadkomma det vi hittills har uppnått. Sammanfattning: Mycket glädje, hopp och tacksamhet.
留言